REFLEKTIONER OM ”TUPPEN VÄRPTE NÄR JAG VAR LITEN”

 

Under hela tiden när jag hållit på med min bok har jag gått igenom mycket. Både roliga och tråkiga stunder. Det var många år sedan som jag började tänka på att det skulle vara roligt att få sitt liv på pränt.

Egentligen startade allt med att jag flyttade tillbaka hit till Strömstad. Jag kände mig hemma i miljöerna här och jag träffade på mammas gamla väninnor som jag ”tog över” och satt och mindes barndomen. En annan anledning var att min jämnåriga kusin Ingrid skulle fylla 60 år. Jag tänkte hålla ett tal till henne och då började jag tänka på hennes och mina alla underbara minnen hos farmor och farfar i Krokstrand. Upptäckte plötsligt att jag i detalj kom ihåg mer än jag trodde. I alla fall började jag skriva ner små stolpar av ”minnen” som jag var rädd att glömma.

Efter en annons av Karin Askberger i STNB om ”Du berättar, jag skriver” förstod jag att det var precis det jag sökte. Så började det och jag berättade och berättade och Karin knackade ner på sin lilla dator allt jag sa.

I början sprutade energin. Jag märkte att ju mer jag mindes desto mer energi fick jag och såg fram emot nästa träff med glädje. Det kändes så viktigt att få sitta och prata utan att bli avbruten och få låta tankarna flyga fritt. Jag levde mig så in i mina minnen att jag inte riktigt kom ihåg efteråt vad jag pratat om.

Vissa saker tog hårt på min energi. Jag ville att min berättelse skulle vara ärlig och sann. Det gjorde att jag var rädd att såra någon och skrev om vissa avsnitt gång på gång. Efter ett par av träffarna med Karin var jag jättetrött och gick och la mig och somnade. Är ju tröttande vända ut och in på sig. Massor av olika känslor kom fram bl.a. glädje, sorg, ilska, tacksamhet och även litet ångest.

Del II i boken har jag skrivit själv och det trodde jag inte att jag skulle klara av men det gick bra. Känner mig stolt för det.

Det är mycket speciellt att sitta och läsa om sig själv. Man ser på sig själv utifrån och man lär känna sig själv litet bättre och man förstår vissa ”egenheter” man har. Tycker att jag känner mig mer avslappnad.

Jag är verkligen jätteglad att jag att jag fått hjälp att kunna göra boken. Har blivit så inspirerad att det känns som om jag skulle vilja skriva något mera.

Margareta

 

tillbaka

 

aktuellt Mitt livs historia reportage Skrivaretjänster