Hallonbacken Norra Hålt

 

Med värdig resning och känsla av hantverk. Hallonbacken kallas denna nybyggda villa där betong, tegel, skiffer och timmer möts i måttfull samklang.

På en grön kulle, öppet för ljus hela dagen, står detta resliga hus. Intrycket är lätt, nästan svävande. Men, lägg handen mot fasaden och du får tänka om. Huset är byggt av betong!

Betonghus. Den som nu tänker förort och miljonprogram kommer att bli överraskad. För det första: De 40 centimeter tjocka väggarna är fyllda med istidshistoria. Mer än två tredjedelar av betongen består av små stenar som rullats och slipats av inlandsisen, just här i trakten. För det andra: materialet är bra för miljön. Betong är ”trögt” och kan lagra värme och kyla. För det tredje: betong är underhållsfritt.

När man slår upp pardörrarna (nåja de är inte på plats ännu) och stiger in, kommer en överraskning till. Insidan andas en blandning av fäbod och katedral. Hela markplanet är lagt med oregelbunden skiffer från Alta. Väggpartier är timrade av kraftigt virke från Skeeskogarna och Tex Strandbergs svängda trätrappa, förstärker den vertikala resningen upp mot husets taknock.

Monica och Micke har inte kompromissat när det gäller kvalité. ”Hela huset är ett hantverk. Det är därför det har tagit tre år att bygga”, säger Monica. Och visst uppstår en ahhh–upplevelse när man kommer in i det öppna kök– och vardagsrummet. I centrum står en majestätisk klockformad öppen spis med ljushållare i smide. Murare och formgivare är Pontus Sjöström och smed Ivan Dahlstrand, båda lokala konsthantverkare.

Huvudintrycket är ändå måttfullhet. Form och funktion följs åt. Den utbyggda ”glasverandan” är en springbrunn av ljus. Man sätter sig gärna i en fönstersmyg. Med solen i ryggen och fötterna på de varma skifferstenarna, mjuknar sinnet. Det är tyst inne och tyst ute. Nere i dalgången kanske räven kommer traskande snart, eller ett råddjur. Man vet, att bakom skogens siluett i väster öppnar sig havet mot Skagerrak.

Det var dottern Jessica som döpte huset till Hallonbacken. Nu blommar det i hallonsnåren utanför och snart kan syltburkar staplas i skafferiet, det enda rum för övrigt, som inte har golvvärme i detta hus.

Övervåningen slutligen, gör husets 35–gradiga takvinkel synlig från insidan. Hallen är ett Valhall med plats för stora gästabud under den rejäla nocken. Det är bara en sak som fattas: kronkroken!

 

KARIN ASKBERGER
frilansskribent 060605

aktuellt Mitt livs historia reportage Skrivaretjänster