Utdrag ur Mitt Livs Historia, med medgivande av Carl–Herbert

Det var kallt den där dagen. Snön låg ännu i drivor trots att vi redan var inne i mars. I huset på Wheeler Street går min mor fram och tillbaka. Hon drar fingrarna genom sitt mörkbruna hår. Den andra handflatan trycker hon mot korsryggen när nästa värk sätter in. Hon ska föda sitt fjärde barn – och det är jag.



Jag föddes den 4 mars 1931 på Cook County Hospital i Chicago, Illinois. Det var min mor Hilma Giurina och min far Rikard Karl som gav mig namnet Carl-Herbert - med efternamnet Wallin. Om mina föräldrars bakgrund vet jag väldigt lite. Var mamma föddes vet jag inte men hon flyttade som ung till Åkraberg vid Väröbacka. Hon var 41 år när hon fick mig. Pappa var två år yngre. Jag tror att han kommer från Skaratrakten.

Hilma hade ingen lätt uppväxt, tror Carl-Herbert. Han har hört sägas att hon mer eller mindre flydde från sina föräldrar och kom till ett ställe i Åkraberg, till Mor-Maria. Där fann hon ro. Hilma var vacker. Det runda ansiktet omslöts av tjockt mörkt hår, som var fäst i ett spänne ovanför högra örat. Det sägs också att hon hade en fästman i Göteborg. Kanske hoppade hon upp på cykeln och trampade de sju milen till Göteborg för att möta honom. Han ägde ett hotell som hette Hotell Carl.

Hilma fick en son. 1909 födde hon Erik, utom äktenskapet, som man sa. Hon var nitton år.

– Nej, jag vet inte mycket om mina föräldrar. När jag var liten pratade man inte om sånt. Man skulle inte fråga. Barn skulle göra det dom blev tillsagda. Punkt. Slut. Jag tycker ändå att jag hade mer kontakt med min mamma än med min far. Han var snäll, aldrig stygg, men jag tycker inte att jag fick bekräftelse av honom. Jag hade så många idéer men det blev liksom stopp.

Man kan tänka att Hilma Magnusson, som hon hette som flicka, hade en kamp för att sköta lilla Erik, samtidigt som hon skulle hitta försörjning. Mor Maria var hennes stora stöd. När Erik blev större fick han en egen liten täljkniv. Det gissar vi. Han var väldigt händig. Som vuxen blev han snickare och han fick senare överta Mor Marias hus i Åkraberg. Där levde han med sin fru och sina tre döttrar Inga-Maj, Ulla-Britt och Ellinor.

1924 är Erik femton år. Han är en av hundratals små människor som står på Amerikakajen. De ska vinka av sina nära och kära. Blicken söker längs babordssidan efter den lilla familjen. Vid relingen står grupper av människor som också söker efter kända ansikten. De tittar för att hitta sina anhöriga nere på kajen. Nu ser Erik! En man och en kvinna tittar ut från andra däck. Deras ansikten är släta, som om ingen i hela världen ska få veta vad de egentligen känner just nu. Erik ser sin mor lyfta armen. Hon har fått syn på honom. Hon vinkar. Mannen som står bredvid henne håller ett barn i famnen. Hilma var nu gift med Rikard Wallin och det är sonen Tage som sitter på armen. De ska emigrera.

tillbaka

 

aktuellt Mitt livs historia reportage Skrivaretjänster